Du ger mig vatten när jag drunknar, och du ger mig salt när jag är uttorkad.

Du ger mig ett tomt fat när jag svälter, och du ger mig allt du har när jag kvävs.

Du kan inte rädda mig. Jag försvinner bara mer och mer ju hårdare du försöker.

Jag  behöver bara din hand, men den är alltid mil ifrån mig.

Och jag tänkte att det kanske är för det bästa. Att jag borde klara mig själv.

Ensam är stark. Tillsammans är man inte mindre ensam.

Men vem kan överleva ensam i en värld som blivt så mörk?

Jag kanske är svag, feg, men jag klarar mig inte själv.

Jag behöver din hand nära mig.