Vi testar nya vägar
som aldrig tycks ta slut
vi har försökt att fånga den andra
men aldrig nått ut
jag vill ha en sista chans
så jag säger det rakt ut
Jag vill ha dig nu
som jag hade dig förut

Det var ungefär det jag ville säga.  Jag vet varken ut eller in, men jag har lärt mig att se det positiva i det.  Det känns så bra att stanna här, hos tryggheten, men jag tror att jag i längden inte kommer bli trygg om jag stannar för länge.  Men jag är inte redo att lämna detta. Det är verkligen dags att hoppa ut ur sitt bo, men det känns så rätt här, när det egentligen är fel.

Jag vill bara spola fram tiden en fem år. Går det?

Ja, vi kanske ljög fast vi sa att det var sant vi var aldrig kära i varann men det känns precis likadant...

Och jag tror det fortfarande går bra. Jag har inte vänt mig om än.

"Så jag lovar ingenting, jag säger hellre förlåt
Vi ska va dom vi vill vara hellre nu än efteråt"

och just nu undrar jag hur man ska kunna hålla en bra presentation om sig själv? I hela två minuter.  Det finns inte så mycket att säga om mig.

Jag vet inte varför, men på senaste tid har jag känt mig gladare än innan.

Det är ingenting jag klagar över, tvärtom.  Just nu känns det som jag kan klara av vad fan som helst.  Och jag tänker inte vara en jävla pessimistisk idiot. Jag ska iallafall försöka.

Nu ska jag poppa popcorn och krypa ner i soffan /sängen och se film :) och sedan sova, för imorgon ska jag upp klockan sju för klockan nio ska jag vara på adecco :)

Du ger mig vatten när jag drunknar, och du ger mig salt när jag är uttorkad.

Du ger mig ett tomt fat när jag svälter, och du ger mig allt du har när jag kvävs.

Du kan inte rädda mig. Jag försvinner bara mer och mer ju hårdare du försöker.

Jag  behöver bara din hand, men den är alltid mil ifrån mig.

Och jag tänkte att det kanske är för det bästa. Att jag borde klara mig själv.

Ensam är stark. Tillsammans är man inte mindre ensam.

Men vem kan överleva ensam i en värld som blivt så mörk?

Jag kanske är svag, feg, men jag klarar mig inte själv.

Jag behöver din hand nära mig.

.. T h a t I M i s s Y o u .

Yeah the truth is,
That I miss you so.

A warning sign,
You came back to haunt me and I realized
you were an island and I passed you by,
You were an island to discover.
Come on in,
I've gotta tell you what state I'm in,
I've gotta tell you in my loudest tones,
That I started looking for a warning sign.

Det suger att vara sjuk. Det suger att ena studen ha över 39 graders  feber för att i nästa ligga runt 36. Det är läskigt.  Och det är jobbigt att inte kuna röra sig på grund av den bultande huvudvärken.

 Jag vet inte hur många tårar huvudvärken fått mig att fälla. Jag vet inte heller hur många gånger jag behövt lägga mig på väg till köket för att jag inte ska tuppa av.  Men det är skönt att febern är borta nu. Och jag hoppas att den inte kommer tillbaka. Jag trvis inte bra med febern, och jag hoppas att den tröttnat på mig också. För jag är ganska trött på att vakna helt svettig, trött på att somna svettig också. Jag måste ha förlorat 10 fulla tunnor med vätska dessa dagar för fy fasen vad jag har svettas, och tårar har runnit ner för min kind. Men just nu är min kropp ganska torr. Om man bortser från salivet från en hundtunga som glatt slickat mig på armen i jakt efter käk.

Nej, nu orkar jag inte mer  om det. Det är skönt att jag äntligen blivit kryare.  Och imorgon blir det kalas, då måste jag vara pigg och glad. Och vi ska inte ens tala om tisdag, om jag är sjuk då, då blir jag ledsen, faktiskt! Men nu orkar jag inte skriva mer, ska lägga mig ner och vila ett tag. Svajs.

Nu ska jag snart iväg till stan för att träffa L.L.  Det blir först att lämna in lite papper på ams och sedan lunch. SKa bli mysigt. :)  Jag ska bara orka fika iordning mig först. Så sjukt seg idag. Och så är det Iskallt vart man än går. Inte bra. Får försöka slänga på mig något varmt. :) 

Och nu är det bara en vecka kvar tills jag fyller år! Helt galet. Vart försvann tiden? :S Känns som det var igår vi tog studenten. Det är läskigt hur fort tiden faktiskt går! Snart bor man väl i villa med 4 barn och en hund. Herregud. Bara för det ska jag sega som fan nu. Dra ut på tiden så mycket det går. Fast njaa, det orkar jag inte. Ska väl fixa mig nu...

Puss

Hm ja, jag vet inte riktigt varför men kände för att skaffa en ny blogg. Metrobloggen är alltid så segt och jobbigt. Får hoppas att det blir bättre här :) Verkar dock vara lite för mycket detaljer här. Och jag är lite besviken på att man måste ha samma typsnitt när man skriver. Men man vänjer sig nog :)  Jag vet inte, jag kanske fortsätter på den gamla igen.. Inte bestämt mig än.  hehehe.  Och det här  känns ganska meningslöst men. Ja HEJ!

Puss  (och man kan inte ändra färg heller. this sucks. )

(www.metrobloggen.se/teresekarlsson)